För mig framstår den traditionella samekonsten som den största inspirationskällan. Jag är född på 1930-talet, då det samiska språket och den samiska traditionen var levande på ett annat sätt än i vår tid.  

 

Naturen har alltid inspirerat mig. Jag är född i Tuorpons sameby vid fjällsjön Karats. Ovanför reser sig fjället Farforita, trolskt och mäktigt. I de stora skogarna västerut finns björn, lo och varg. 

 

Under långa höstkvällar har jag fått lyssna till sägner och jojkar som förfäder till mig har frambringat på sitt tungomål. Därför är det inte så underligt att min mest kända produkt är "saltripan", en liten hornskulptur som görs av framtaggen på renhornet. Den är inspirerad av ripan och av de samiska offerbelätena. 
Mina målningar och litografier är även de berättande. Minnesbilder från min barndom. Berättelser jag hört.  

 

En fjällsjö är landskapets pärla. Vid stranden av sjön har jag suttit många gånger och lyssnat till storlommens rop över spegelblanka vatten. Jag har legat på rygg och sett kungsörnen sväva högt under blåvita skyar.  

 

Jag tycker om att avbilda renar. Renen är ett djur som har dekorativa horn. Men det är även en inre dimension som jag vill förmedla. Renen som själens spegel. Kanhända en symbol för samekulturen?

 

Jag tycker om att gå ut om hösten med mitt akvarellblock och måla av fjällnaturen. Med andra ord: ett ständigt sökande efter nya   
motiv. Ett skapande som ger mig glädje och trygghet i mitt arbete som samekonstnär.

Lars Pirak

 

        Lars 2

 

              Lars 3

 

              Lars 4